Koldioxidbudget – ännu ett onödigt projekt från vänsterstyret

Snart införs en så kallad koldioxidbudget i Uppsala kommun, men hur många Uppsalabor känner egentligen till det? Och framför allt – är det verkligen här våra skattepengar bör läggas, när vi redan har minskat våra utsläpp kraftigt?

Idén att Uppsala skulle kunna påverka det globala klimatet genom att finräkna på en lokal koldioxidbudget är rent önsketänkande. Sverige har redan genomfört en omfattande energiomställning, och våra utsläpp är en droppe i havet jämfört med de stora utsläppsländerna.

Fakta talar sitt tydliga språk

Kina står idag för hela 30 procent av världens koldioxidutsläpp – och de ökar varje år. EU:s totala andel är 7 procent och minskar successivt. Sverige står för endast 2 procent av EU:s utsläpp, vilket motsvarar 0,14 procent av de globala utsläppen. Hur mycket Uppsala står för finns knappt mätningar på, men det är uppenbart att det är en försvinnande liten andel.

Trots detta vill det nuvarande vänsterstyret lägga stora resurser på att pressa ner våra redan låga utsläpp ännu mer, istället för att fokusera på mer akuta behov i kommunen.

Sverige är redan ett föredöme i klimatarbetet

Sverige ligger i absolut framkant vad gäller fossilfri elproduktion och låga utsläpp. Vi har nästan helt fossilfri el, inga kolkraftverk och använder oljekraftverk enbart i nödfall. Medan många andra länder fortfarande är beroende av fossila bränslen, har Sverige redan tagit de stora stegen.

EU:s klimatmål ”Fit for 55” kräver att koldioxidutsläppen per invånare minskar med 55 procent mellan 1990 och 2030. Sverige har redan minskat sina utsläpp med 45 procent från 1990 till 2021 – och hela 60 procent sedan 1970.

Ändå får vi aldrig höra om detta. Istället fortsätter klimatalarmister att sprida skuld och ångest, samtidigt som medierna knappt rapporterar om Sveriges framgångar. Mindre än 8 procent av svenskarna vet ens om att vi minskat våra utsläpp kraftigt – och det är ett medvetet val från dem som tjänar på att måla upp en bild av klimatkatastrof.

Koldioxidskammen – ett påhitt för att kontrollera politiken

1990 hade endast fyra länder i EU lägre utsläpp än Sverige. År 2021 var det bara ett enda land som låg bättre till. Bland de högindustrialiserade EU-länderna har Sverige överlägset de lägsta utsläppen. Ändå ser vi hur klimatrörelsen fortsätter att dominera debatten med krav på ännu fler begränsningar och mer statlig styrning – medan de verkliga klimatbovarna går fria.

Vad leder det till? Jo, vi får en politik som prioriterar symboliska åtgärder som en kommunal koldioxidbudget, samtidigt som skolmaten görs ”klimatsmart” – trots att barnen inte ens vill äta den. I UNT kunde vi nyligen läsa om hur barnen i Uppsalas skolor matas med klimatpropaganda och känner ångest över att jorden ska gå under. Detta är ett direkt resultat av den klimathysteri som vissa partier driver.

Att tvinga barn att äta gråärtsbiffar och mata dem med domedagsprofetior kommer inte att rädda klimatet. De som vill äta gråärtsbiffar får gärna göra det på fritiden – men i skolan ska vi servera näringsrik och god mat som barnen faktiskt äter.

Sverige och Uppsala har inget att skämmas för

Att ständigt piska upp klimatångest och försöka skuldbelägga befolkningen hjälper ingen. Sverige och Uppsala har redan gjort mer än nästan alla andra länder i världen för att minska sina utsläpp. Samtidigt ökar utsläppen i länder som Kina och Indien varje dag – men det talas det tyst om.

Sverigedemokraterna står för en politik som utgår från verkligheten, inte klimatpopulism. Vi kommer fortsätta arbeta för en kommunal politik som fokuserar på trygghet, välfärd och ekonomisk ansvarstagande – istället för onödiga symbolprojekt.