SD: Verkligheten slår alltid tillbaka mot Miljöpartiets politik

Replik på Miljöpartiets debattartikel ”Därför behöver Norrtälje den lönsamma invandringen

Det sägs att verkligheten alltid hinner ikapp, och i Norrtälje kommun kommer vi garanterat att få se konsekvenserna av Miljöpartiets och vänsterstyrets politik om de får fortsätta styra. Miljöpartiets senaste inlägg om att Norrtälje behöver mer invandring är ett typexempel på deras naiva önsketänkande, fina ord om solidaritet, men inga svar på hur samhället ska hålla ihop när belastningen ökar och resurserna inte räcker till.

När SD satt i styret infördes en årlig uppföljning av hur många nyanlända som är beroende av försörjningsstöd efter etableringsperioden. Syftet var att ta fram fakta för riktade insatser. Nu vill vänsterstyret, där Miljöpartiet leder socialnämnden, slopa uppföljningen. De vill inte veta. De vill inte ta ansvar.

Vi sverigedemokrater vet att många med invandrarbakgrund gör viktiga insatser i samhället. Precis som många andra har vi vänner, väljare och partikamrater med invandrarbakgrund. Vi dömer inte människor efter ursprung, men vi vägrar blunda för helhetsbilden. På samhällsnivå har migrationspolitiken lett till stora och växande problem.

Vi ser hur parallellsamhällen vuxit fram, särskilt i våra grannkommuner Stockholm och Uppsala, där svenska normer trängts undan. Där klanstrukturer göder gängkriminalitet, unga lever under hedersförtryck och religiösa extremister kräver att samhället ska anpassa sig efter deras synsätt. Det här påverkar hela landet, även om det ännu inte märks lika tydligt överallt. Kanske minst av allt i Miljöpartiets partilokal i Norrtälje.

När en stor andel utomeuropeiskt födda fortfarande står utanför arbetsmarknaden, när bidragsberoendet biter sig fast i generationer och barn växer upp utan att se sina föräldrar gå till jobbet, då måste vi våga prata klarspråk. Det påverkar även oss i Norrtälje, genom kostnader för försörjningsstöd, tolkar, bostäder, integrationsinsatser och ett hårdare tryck på välfärden. Skattebetalarna förväntas betala mer, men får mindre tillbaka i form av trygghet, vård och omsorg.

Miljöpartiet hänvisar till en rapport från den socialdemokratiska tankesmedjan Katalys som ”sanning”. Men slutsatserna är politiska, inte vetenskapliga. Flera andra källor visar en annan bild. Expertgruppen för studier i offentlig ekonomi (ESO) har till exempel visat att invandringen innebär en betydande belastning i mångmiljardklassen för de offentliga finanserna, främst på grund av låg självförsörjningsgrad bland utomeuropeiskt födda. Man får inte glömma kostnader för det offentliga åtagandet, som tolktjänster, rättsväsende, socialtjänst och polis, med det växer bördan ytterligare.

Exakt hur stor kostnaden är kan diskuteras. Men det förändrar inte helhetsbilden. Oavsett ekonomisk bedömning kan man inte blunda för de sociala och kulturella konsekvenser invandringen haft. De är ofta minst lika viktiga, och ofta ännu mer långsiktiga.

Det handlar inte om att vara hård för sakens skull. Det handlar om ansvar. Om att se vad som fungerar, och vad som inte gör det. Vissa nyanlända behöver stöd med utbildning, språk och rehabilitering. Andra är aktuella för frivillig återvandring. Men det som inte längre fungerar, är det kravlösa samhället och den tidigare migrationspolitiken.

Det mest anmärkningsvärda, och samtidigt mest oroande, är hur Miljöpartiets ideologiska övertygelser gång på gång försätter Sverige i problem. De lade ner fungerande kärnkraft, de jublar över miljardsatsningar i gröna bubblor (som sprack) och gör allt för att fördyra livet på landsbygden. Vi ska tydligen rekreera där, men inte kunna bo och arbeta. Samtidigt vill de att hela världen ska kunna flytta hit, utan krav, utan kontroll och utan konsekvensanalys.

Det är hög tid att fundera på vilken riktning vi vill att kommunen ska ta. Vill vi ha mer av Miljöpartiets verklighetsfrånvända symbolpolitik, eller politik som bygger på ansvar och fakta?

Andrea Kronvall (SD), oppositionsråd
Jacob Heitmann (SD), 2:e vice ordförande i socialnämnden