DEBATT: Jag menar det jag säger – odemokratiskt och rättsosäkert

Eftersom mitt beslut att gå upp i talarstolen och avstyrka Vänsterpartiets motion skedde väldigt momentant inom några sekunder, kan jag ha viss förståelse för om mina spontana formuleringar kanske inte blev fullt begripliga för alla. Men jag menar faktiskt exakt det jag säger.

Det är av omsorg för oppositionen, medborgarna och rättssäkerheten som jag inte vill ha en kommunjurist till bisittare på kommunfullmäktigesammanträdena. Som i praktiken kommer intervenera i de politiska samtalen och demokratiska besluten genom att likt en sportkommentator fälla spontana yttranden kring de uppförda yrkandena och anförandena.

Jag ser en påtaglig risk att självförtroendet och benägenheten hos oppositionen och allmänheten att överklaga beslut, som vi i majoriteten driver igenom, kan skadas om det sitter en expertkommentator i rummet som sitter och t.ex. ”läxar upp” oppositionen om att de har fel och majoriteten har rätt. Att eftersom det levereras ”domar” mitt under sittande möte så underlåter sig människor att överklaga beslut som de kanske annars hade gjort om de inte hade blivit nedskjutna omgående av en enskild jurist. Och därmed berövas beslutet av en riktig rättsprövning.

Dessutom är det enligt kommunallagen kap. 5 § 57 på det vis att om politikerna är så dåligt pålästa på relevanta lagar eller att juridiken på ett område är så mångbottnat och ambivalent att det väcks frågeställningar kring huruvida ett beslut är lagligt eller inte, så är det kommunfullmäktiges ordförandes uppgift att försöka reda ut frågan. Litar man inte på den bedömning som görs är ju den oron fog för ett överklagande. Något som oppositionen redan har nyttjat mer än en gång med blandade resultat.

En annan aspekt är inkonsekvensproblematiken. Det finns inga garantier för att om den första kommunjuristen säger upp sig och får en efterträdare att denna efterträdaren senare skulle döma exakt lika som sin företrädare i yttranden kring identiska beslut. För tro det eller ej – en enskild jurist kan faktiskt ha vilt skilda uppfattningar om hur lagboken ska tolkas än de bedömningar som en annan enskild jurist gör. Även domstolar kan ibland landa i olika uppfattningar kring lagarnas tillämplighet.

Ett sådant exempel är ett av de många prejudikat som jag besökte under förra sommaren av uppenbara skäl: 2012 beslutade Västerviks kommunfullmäktige om att entlediga kommunstyrelsen och flera nämnder med hänvisning till förändringar i nämndorganisationerna. Det specifika beslutet rörande kommunstyrelsen överklagades sedermera till domstol. Förvaltningsrätten avslår överklagandet och fastställer kommunfullmäktiges beslut. Domslutet överklagas till nästa instans. Kammarrätten bifaller överklagandet och ogiltigförklarar Förvaltningsrättens dom. Västerviks kommun överklagar då i sin tur till Högsta förvaltningsdomstolen. Högsta förvaltningsdomstolen ogiltigförklarar Kammarrättens dom och fastställer Förvaltningsrättens dom såväl som kommunfullmäktiges ursprungliga beslut.

När man beaktar hur olika bedömningar det kan finnas mellan olika domstolar så kan man ju börja föreställa sig hur olika uppfattningar det kan finnas från en enskild jurist till en annan enskild jurist. Att jag konstaterar att dessa skillnader och osäkerheter finns är inga konspirationsteorier mot varken rättsväsendet eller kvaliteten på juristutbildningarna. Det är helt enkelt att förklara verkligheten och att visa vördnad inför den komplexitet som kan finnas inom flera områden av juridiken.

Därför blir det ett ingrepp i demokratin att vilja knuffa in en enskild jurist i fullmäktigesalen som med sina auktoritativa men rättsosäkra uttalanden i praktiken indirekt skulle kunna styra den parlamentariska utgången av ett möte i en annan riktning.

Med det sagt står jag 100% bakom de väldigt nobla intentionerna bakom Marie Engström Rosengrens motion. Och jag är öppen för att fortsätta diskutera idéer med Vänsterpartiet och Socialdemokraterna som syftar till att ytterligare kvalitetssäkra de juridiska aspekterna ännu mer i våra beredningsprocesser. Det är nämligen där dessa överväganden snarare hör hemma och inte när förslaget har gått hela vägen till fullmäktige.

I synnerhet med de stora utvecklingarna som nu sker inom lagstiftningsområdena är jag starkt övertygad om att kommunen måste fortsätta jobba på det sätt som redan görs idag med att köpa in juridisk specialistkompetens vid behov eller som vi ser i utbildningsförvaltningen där kommunen har en särskild skoljurist anställd på heltid.

Att en allmänjurist skulle sitta på kommunfullmäktige och försöka behärska alla de områden som kan dyka upp och därjämte kunna ge rättssäker vägledning vore en omänsklig och omöjlig uppgift.


Joakim Wahlström (SD)
Vice gruppledare Mariestad