Trevlig Lucia

Lucia är en högtid som firas den 13 december, samt även namnet på högtidens huvudperson. I Sverige ingår Lucia tillsammans med advent i förberedelserna till julfirandet. Centralt i det moderna firandet är luciatåget, med en lucia, klädd i vitt med ljuskrona på huvudet och ett rött band om magen. Tillsammans med sina tärnor och stjärngossar framför lucian traditionella luciasånger och bjuder på adventsfika. Det svenska moderna luciatåget är en blandning av flera traditioner, varav de flesta folkliga. Eventuellt finns också ett förkristet inslag. Den svenska traditionen Luciatåget har spritts till andra nordiska länder, och i viss mån också utanför Norden.

13 decembers namnsdag Lucia kommer från den gamla helgonkalendern. Helgonet Lucia vördas i både västkyrkan och östkyrkan, och ska ha levt på Sicilien omkring år 300. Även om oljelampa eller ljus i handen tillhör Lucias helgonattribut har dagens nordiska luciafirande föga gemensamt med helgonkulten.

Namnet Lucia är den feminina formen av det romerska förnamnet (praenomen) Lucius. Det har en koppling till latinets ord för ’ljus’, lux (gen. lucis) och gavs troligen, ursprungligen, till pojkar som föddes vid dagens gryning. På italienska är Lucia ett namn som betyder den ljusa.

Såväl heliga Lucias helgondag den 13 december som namnet på Lucifer, (som sades vara särskilt aktiv den natten), ligger nära latinets ord för ljus (lux). Det röda sidenband som Lucia har om midjan sägs symbolisera Lucias martyrdöd. Den vita dräkten symboliserar helgonets renhet. Glitter i håret anspelar på en helgongloria.

Den 13 december har man inom både västlig och östlig kristendom sedan medeltiden firat ljusets skyddshelgon Lucia vid årets mörkaste dag, nämligen Vintersolståndet enligt den julianska kalendern. Sedan man övergått till den gregorianska kalendern, vilket för Sveriges del skedde på 1700-talet, infaller vintersolståndet den 22 december men luciafesten ligger kvar på samma datum.

Lucia är en av de få högtider i de skandinaviska protestantiska länderna som är namngivet efter ett helgon: Sankta Lucia, skyddshelgonet för Syrakusa som dog på 300-talet. Men namnet på ljushögtiden är en senare företeelse än själva firandet. Enligt nordisk folktro var den 13 december en farlig natt eftersom man trodde att övernaturliga makter var i rörelse under vintersolståndet. Man trodde även att djuren kunde tala under lucianatten. Alla julförberedelser skulle vara klara till luciadagen och det firade man med att äta och dricka lite extra. Även husdjuren fick extra foder.

Luciafirande och besläktade traditioner har förändrats genom århundradena och först omkring sekelskiftet 1900 etablerades en gemensam och allmänt spridd luciatradition i Sverige. Den moderna svenska luciatraditionen har troligen ett starkare ursprung i Västsverige, Dalsland, Bohuslän, Västergötland och Värmland. Därifrån har den spritt sig över hela Sverige. Från samma tider finns belägg för Luciauppträdanden i finlandssvenska områden.

Under 1900-talet har luciafirandet spritts till andra områden och delar av världen såsom Danmark och delvis i Norge.

Text: Wikipedia