Frivillig återvandring

Återvandring innebär att en person som tidigare sökt skydd i Sverige på eget initiativ väljer att återvända till sitt ursprungsland. Det handlar om ett frivilligt beslut, ofta grundat på förändrade omständigheter i hemlandet – exempelvis förbättrad säkerhet eller ett förändrat politiskt klimat. För många är återvändandet förknippat med både hopp om att återförenas med familj och utmaningar med att återanpassa sig efter en längre tids frånvaro.

Enligt Förenta nationernas (FN) universella deklaration om de mänskliga rättigheterna från 1948, artikel 13, har varje individ rätt att lämna och återvända till sitt eget land. Detta understryker att återvandring inte bara är en praktisk möjlighet, utan en grundläggande mänsklig rättighet. Rätten till återvändande är central i internationell flyktingrätt och respekteras av de flesta av världens länder.

I Sverige infördes förordningen (1984:890) om återvandring av den dåvarande socialdemokratiska regeringen och trädde i kraft 1 januari 1985. Syftet var att underlätta för personer som frivilligt önskar återvända till sina ursprungsländer. Förordningen reglerar bland annat möjligheten att få ekonomiskt stöd för återresa och hjälp att återetablera sig i hemlandet. Återvandring är en rättighet som skyddas av internationella konventioner och svensk lagstiftning. Den svenska förordningen syftar till att göra processen så trygg och smidig som möjligt för dem som själva väljer att återvända.

Den nationella samordnaren för arbetet med frivillig återvandring har bjudit in Sveriges kommuner till informationsmöten för att presentera kommittéuppdraget och förklara vad som avses med frivillig återvandring.

I sann demokratisk anda, där samtal och dialog är grundläggande för ett fungerande samhälle, kommer styret i Åstorps kommun att acceptera denna inbjudan och ser fram emot att delta i diskussionerna.

Vi vill samtidigt tydligt poängtera att för Åstorps kommun är alla våra invånare lika viktiga – oavsett bakgrund – och att återvandring enligt svensk lag är en frivillig möjlighet, inte ett krav.

Peter Lindberg (SD)

Wiveca Andreasson (M)

Filip Ekström (KD)